Leta i den här bloggen

Kuriosa och skrock

MINNEN av Eskil Gimerus

Det är något bakom bergen, skrev Dan Andersson. Naturligtvis hade han rätt. Jag minns när jag som liten grabb på 1930-talets början lyssnad till tvivlet från byns herrar, när någon berättade om riksradion som förmedlade talet från Stockholm -Motala på sekunden till Norsjö. Hundratalet mil på nolltid, något man bara skulle glömma. Ändå handlade det inte om att se och höra Presidenten i Vita huset, i samma ögonblick hemma i vardagsrummet som vi gör idag.                                                                                                     Vid Skogsstämpling ( Märkning av träd som skulle fällas.) leddes arbetet av Skogsmästare Karl Ulfhjälm.
 Under matrasten vid lägerelden, kom som vanligt trivsamma samtal i gång. Ulfhjälm berättade en del märkliga händelser han sett och hört i sitt arbete i skogarna. Nu avbröts han av kusin Tore, som direkt påstod att allt var lögn, då sådant inte finns. Men jag har ju själv sett och hört, säger Ulfhjälm, därför vet jag att det är sanning och hur kan du då veta att det inte finns. Därför att jag aldrig sett något, säger Tore. Här följde en besvärande tystnad som efter en stund bröts av Tore. Det går en vacker älg här bakom berget säger Tore plötsligt.  Nej, där finns ingen älg säger Ulfhjälm.   Jag har själv sett den säger Tore. Men jag har inte sett den och därför finns den inte var Ulfhjälms slutreplik och samtalet avslutat.
Med dessa kommentarer vill jag bara försvara historier jag tänker mig att berätta och i de flesta fall ange namn på sagesmän. Jag har alltid ”gillat” spökisar och sagesmännen är oftast helt trovärdiga varför jag inte förstår varför namnen skulle bytas ut och därmed förringa sanningshalten. De har ju oftast själv berättat för mig personligen och något tysthetslöfte har ingen begärt. Sedan ”måste” inte misstrogna läsare tugga igenom allt.   NU KÖR VI!

Tänkte börja med något av de välkända Skogs-hus spökerierna. Berättade av personalen på Gästis.
Klockan två på natten, ringer en man på vid ytterdörren till Hotell Gästis. Mannen är mycket upprörd och ivrig om logi för resten av natten.
Mannen arbetade som resande försäljare och sökt nattlogi som vanligt på pensionatet. Han fick ett rum på övre våningen, där han efter en stunds vila och förberedelse för morgondagen, klädde om till nattkläder och gick till sängs för att efter en stund komma in i ett skönt halvsovande. Nu vaknade han till av något ljud, som kom från dörren. Dörren hade glidit upp och rördes fortfarande. Irriterad kom han upp ur sängen och fram till dörren. Han kontrollerade att i hallen fanns ingen människa. Han stängde och låste dörren ordentligt och kom tillbaka i sängen för att fortsätta vilan.  Nu slängde han en blick mot dörren, där han till sin förvåning såg nyckeln sakta vridas tillbaka mot öppet. Nu var han helt övertygad om att det var någon som ville in och råna honom, varför han rusade upp och tog tag i handtaget som sakta börjat vreds ner. Ungefär halvvägs nere fick han tag i handtaget för att hålla det uppe. Trots som han ansåg sig vara stark i händerna, kunde han inte stoppa rörelse utan handtaget veks obevekligt ner. Nu stötte han upp dörren för att ta upp kampen med inkräktaren. Dörren gick lätt upp, men där ute fanns ingen. Att någon skulle ha hunnit komma undan var otänkbart. Sakta insåg han, att här fanns andra makter med och nu började nackhåren resa sig. Det var då han hastigt fick på kläderna och kom över till hotellet för nattlogi.

Någon tid senare, blev det åter nattbesök på hotellet. Den här gången var det en pensionatgäst som blivit störd. Allt hade varit lugnt och tryggt. Gästen kom i säng och trött som han var, somnade han lugnt in. Plötsligt vaknade han av att han frös och fann att täcket låg nere vid knäna. Snabbt drog han upp täcket upp till hakan för att återfå kroppsvärmen.  Det började kännas varmt och han slumrade till, då han märkte att täcket började glida ner. När han nu skulle dra upp täcket fanns liksom ett motstånd och snart insåg han att hur han än kämpade, blev resultatet tvärt om, täcket bara gled nedåt på ett obehagligt sätt. Någon orsak till fenomenet kunde han inte hitta, utan fick på kläderna och ”drog till hotellet”.

Ja, att det fanns gengångare, eller spöken i det huset var det ingen som betvivlade och snart skulle nya bevis därpå komma. Det kom igång en eld, i en skrubb på övre botten i huset.  Enligt rykten var en anställd ung flicka så less på vålnaden som vandrade runt i huset för att alltid krypa in i den skrubben och försvinna att hon satte eld på litet näver och brände gubben inne. Fast han fanns ju naturligtvis inte där.


Hur det nu var, såldes huset och den nye ägaren hyrde ut en del rum. Storebror Assar hyrde och bodde där. När jag då arbetade i smidesverkstan i Flakabacken, bodde jag någon tid hos min bror. Nu blev det ibland att vistas ensam i huset och skulle gärna se något spännande att berätta. Ja, verkligen en kväll när jag var på väg ut, såg jag en rätt kraftig vitklädd man, sakta komma gående ner för den sparsamt belysta trappan. Jag stannade till med många tankar över att få bevittna det omtalade fenomenet. När mannen kommit fram till mig, stannade han till och sade hej. Målarmästare Lundgren var såväl trevlig som verklig.


Bagarstugeskrock i Norsjö kommun
(som Ringvor Gustavsson minns det)

Erinrar mig olika talesätt och skrock i samband med att vi bakade i bagarstugan 


   · Om den som kavlade ut brödet varit för sparsam med mjölet så att brödet fastnade i bakbordet, så hette det att hon var snål med svärmor.
     · Ifall man fick besök i bagarstugan så var det självklart att ge bort ett bröd eller två till besökaren. Glömde man det förde det olycka med sig.
      · Råkade den som gräddade få veck på brödet när hon skjutsade det in i ugnen, så hade hon/ skulle hon få lika många friare som det var veck på brödet.
·      Oftast var man ju två som hjälptes åt att baka. Den ena kavlade och den andra ”spåra” och gräddade.  Ifall det bara användes en ”spjalk ”och den ena bagerskan inte placerade den mellan sig och den andra, utan la den på fel sida utom räckhåll för kollegan sa hon: ”Jär du rädd om fästman?”
 ·   Om grädderskan råkade glömma ett bröd i ugnen så det brann upp, så blev det ”slut oppa ä välstann”. ( dvs slut på ett förhållande).
Ett annat talesätt som vi fick av en besökare på biblioteket var: "Genom att rulla fina och släta ämnen så kommer du att skaffa dig en snygg karl"

Det finns säkert fler talesätt, och andra tolkningar i olika byar i länet. Fyll gärna på med era egna berättelser om skrock i bagarstugan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar